Sorg...
Det var en helt underbar liten svart hane som tyvärr var tvungen att avlivas, den lilla rackaren hade tarmarna utanpå magen =(
Tydligen ganska ovanligt men varför skulle det då inte hända oss?
För snart 6 år sen fick min gamla tik Stella valpar, det slutade med kejsarsnitt...
För 17 månader sen föddes mina tvillingtjejer, även dom med kejsarsnitt...
Men åter till dagens händelse:
Jag ringde efter Stefan så han kom hem och avlivade den lille.
Jag klarar verkligen inte av sånt, jag började storböla redan när jag pratade med veterinären och uppfödaren.
Sen tog det rejält med tid för Fraise, hon krystade och krystade...
Efter ca 1.5 timma så pratade jag med uppfödaren igen och fick rådet att känna efter om den låg som den skulle, vilken jag inte tänkt på själv förstås.
Efter tvättning och spritning så känner jag efter och självklart låg den fel...
Ett par baktassar kikade ut när hon krystade så Stefan åkte för att hämta uppfödaren för lite assistans.
Han guidade mig även över telefon så jag tog tag i baktassarna och hjälpte till under krystvärkarna.
Ut kom den lille, en röd hane, men tyvärr inga livstecken. Först jag, och sen även uppfödaren när han kom, försökte jobba igång den lille men det gick inte att få liv i honom, han hade mest troligt varit död en stund =(
Många tårar hade rullat under morgonen men mest tyckte jag synd om Fraise som mist 2 små valpar sådär!
Hon fick ha den döda valpen hos sig en stund men inom bara några minuter så var det dags igen.
Nästa låg inbäddad i moderkakan så först trodde uppfödaren inte på mig när jag sa att den rörde på sig utan han trodde det bara var en moderkaka.
Eftersom den kom ut som den gjorde så trodde han att det kanske var nåt fel på den men det visade sig vara en yttepytte lite röd tik som var hur pigg som helst och vägde hela 78 gram!
Inom kort så kom ytterligare en valp ut, en röd liten hane på 104 gram så Fraise fick iallafall behålla nåt att pyssla om efter alla dessa timmars elände.
Så visst har vi haft sorg här hemma men även mycket glädje för trots allt så mår Fraise bra och 2 små underverk ligger nu inne hon henne och myser =)
Hej! Hittade hit av en slump och såg att Frais blivit mamma!! Så ett stort Grattis önskar jag å Grinschen! Va mysigt, dom ser underbara ut och dom kommer ju bli såå fina med en sådan mor!! Beklagar dom 2 andra:( Måste ju få säga Grattis till dig och Stefan oxå då jag aldrig fått chansen, Linna och Sanna är ju söta som socker:) Men va tiden går fort... Hoppas allt är bra!? Och att vi syns nått! Kram Madde
Söta hamstrar. Nu gäller det att hålla sig borta från Lugnvik i åtta veckor. :)
Hej Madde! Kul att höra från dig =)
Jenny: Du kan ju alltid försöka... ;p
Hej! Hittade hit via Jennys blogg.
Skönt att det har ordnat sig med de två överlevande valparna!
Vi har en hund som nu snart är 12 år, Stella är hans mamma =). Lever hon fortfarande?
Hej Rebecca!
Har för mig att maken och Göran pratade om just Stella efter vår valpning. Hon har tydligen börjat dra från gården och skäller på folk.
Tack för titten =)
Malin och Rebecca: Haha, jag kanske måste förklara lite här så inte Malins svar blir "goddag yxskaft". :)
Stella har fått flytta till en gemensam bekant, som även har Stellas kullsyskon Goliat sen förut. Japp, hon lever och är hur glad o go som helst! :)
Jag vill också ha en "Stella-hund" när jag blir vuxen. :D
Jenny: Tack för ditt inlägg men nu är det så att vi (eller iaf jag), pratar om Görans hund Stella, dvs en dvärgpinscher från min uppfödare =)
Eller var det inte henne du menade Rebecca?
jaha, då var det jag som var yxskaftet. :)
Kom igen Rebecca! Stå på min sida nu! Visst är det Malins förra hund Stella du menar, INTE nån dvärgpinscher...? :D
HAHAHA!
Det är ju DU Rebban! :D
Hittade din kommentar från förra sommaren, om Stella. Det var nog det som ringde i bakhuvudet. Malin: Jag hade rätt.. :P
http://jennysundin.blogg.se/1183318435_storspov_ta_mig_tusan.html
Kram till er båda!
Hehe ok, jag erkänner mig besegrad och bugar mig djupt...
Och du som inte kände nån rebecca, pfff! =)
